Ebba von Sydow

Verkligheten har hunnit i kapp Generation Y

Läs mer

Annons:

Ebba von Sydow, en av Generation Y:s främsta fanbärare.

Artiklar som länkar till denna:

Kurser som behandlar detta ämne:

Jag Chef: Steg 2

Jag Chef: Steg 1

Chef i multikulturella arbetsgrupper

Beteendepsykologi för chefer

Kommunicera som chef

Löne- och medarbetarsamtal

Effektiv som chef

Arbetsrätt för chefer

Bli Bli medlem / logga in för att lägga till egna taggar.

Minns du 80- och 90-talisterna, den så kallade Generation Y? De som minsann inte tänkte låta sig ledas hur som helst och ville bara göra sådant som var kul.

Nu har verkligheten kommit ifatt dem. Åtminstone om man ska tro revisions- och konsultföretaget PWC, som gjort en undersökning bland akademiker födda under nämnda årtionden.

Finanskrisen har fått denna generation att tona ner kaxigheten, visar undersökningen.

Tre fjärdedelar av de tillfrågade har svarat att de behövt göra kompromisser när de tog sitt nuvarande jobb, något som de absolut inte var benägna att göra för bara tre år sedan.

Men kompromisserna handlar inte bara om lön och förmåner. Nej, Generation Y är även beredd att kompromissa med sina värderingar.

För fyra år sedan uppgav 86 procent att de skulle lämna en arbetsgivare vars verksamhet eller kultur inte stämde med de egna värderingarna.

I den aktuella undersökningen svarar 56 procent “ja” på den frågan.

Betyg på artikeln

(3/5), baserat på 12 röster

Sätt ditt eget betyg på artikeln:

Ja, det är verkligt deprimerande. Samma sak har förstås hänt med varje generation före dem, men finanskrisen har fått dem att bli medelålders i förtid.

Lasse:

Varje generation förflyttar nog ändå positionerna i samhället en liten bit med sina värderingar. Jag tror världen eller åtminstone västvärlden hade sett sämre ut utan 60-och 70-talets ideal. Men ingen generation når naturligtvis ända fram. Få se vart den arabiska våren leder, det blir spännande.

Ktuppen:

Sedan handlar det väl en del om mognad också. En 3-åring som tror att världen kretsar kring denne och står och skriker och gapar på sina föräldrar som om de vore personal är en sak. Några år senare växer de flesta upp och inser att det finns andra människor runtomkring som också har ett värde. Att 80- och 90-talisternas föräldrar haft fullt upp med sin egen karriär och köpt sina barns tid och sitt samvete med att serva dem och köpa saker den lilla tid som man avsatt för dem ger självklart också spår på hur man som äldre tror att världen fungerar. Men med åren inser nog de flesta att livet handlar om att ge och ta. Inte bara gapa och ta emot. 80- och 90-talisterna håller på att bli stora, man är bara barn lite längre nuförtiden. 20-talisterna var väl ute i arbetslivet när de fyllt 15 år medan idag bor en 25-åring fortfarande hemma och funderar på vad han/hon ska bli när denne blir stor.

Mårten:

Bra kommentar Ktuppen! Mycket bra perspektiv.

80 talist:

Det är ju jättestor skillnad mellan 80- och 90-talister. Jag vet inte många i min årskull som inte jobbade vid 15 och inte studerade hela vägen. Alla har nu jobb och lever Svensson. 90-talister är däremot en förlorad generation, tro mig. Jag har jobba med arbetsmarknadspolitiska åtgärder. För många som inte klarar skolan, hoppar av gymnasiet och bara ligger hemma, något som föräldrarna accepterar. Där är orsaken generationen dvs föräldrarna som uppfostrar dessa barn. Tyvärr ser det inte bättre ut med 00 med tanke på dagens arbetsliv som är MYCKET olika från för 30 år sedan när man kunde gå ut högstadiet och få jobb.

Mamman:

Mina barn är födda på 90-talet. Båda har jobbat sedan de var 15 vid sidan av skolan. Den äldsta (21) har just fått jobb utomlands, den yngsta tar studenten i vår och jobbar extra på helger och lov.
Att döma ut 90-talisterna som en förlorad generation är både osant och oklokt

Kommentera artikeln: